Behandling mot järnbrist
Järnbrist innebär att kroppen har brist på järn. Järnbrist är enligt WHO det vanligaste bristtillståndet i världen efter proteinbrist. Mer än 2 miljarder människor i världen beräknas lida av järnbristanemi , och mer än 1 miljon människor dör årligen av sin anemi. Alla organ och hela individen påverkas vid järnbrist. Brist på järn påverkar hela kroppen och kan ge både kroppsliga och psykiska kognitiva symptom.
Kroppen förlorar dagligen 1—2 mg järn genom cellavstötning i hud och tarmens slemhinnor. Kvinnor i fertil ålder förlorar ytterligare blod vid menstruationer. Om inga kompensationer görs uppstår järnbrist. Det naturliga sättet att kompensera sina dagliga järnförluster är genom kosten.
Behandling av järnbrist - Järnbrist
Tillgängligheten av järn varierar dock mycket med kosten. Av detta absorberas normalt 1—2 mg. Livsmedelsverket rekommenderar ett dagligt järnintag på 15 mg för kvinnor i fertil ålder och 9 mg för övriga vuxna. Typen av järn spelar även roll för upptaget. Det finns två typer av järn, hemjärn och icke-hemjärn. Inom varje järntyp finns flera olika järnsubstanser.
Anemi, järnbrist
Detta är emellertid avhängigt hur järnet tas, vilken sorts järnsubstans som tas, om järnet tas med annan kost och en mängd andra faktorer. Variationerna är stora och det finns studier som visar att icke-hemjärn ökar ferritinnivåerna lika effektivt som hemjärn. Hemjärn är bundet till hemoglobiner och myoglobiner och därför lättare för kroppen att absorbera. Hemjärn finns i rött kött, inälvsmat, kyckling, kalkon, fisk och till viss del även i skaldjur.
Järn i grönsaker är däremot icke-hemjärn. Järnhalten är dock vanligtvis låg och det är svårt för kroppen att tillgodogöra sig järn från vegetabiliska produkter. För vegetarianer är det därför viktigt att vid varje måltid äta någon produkt som stimulerar upptaget av järn. Bra källor till C-vitamin är citrusfrukter, nypon, paprika, jordgubbar, spenat och surkål.
Riktlinjer för diagnostik, utredning och behandling
Att maten tillagas i grytor eller stekpannor av gjutjärn är en fördel, [ 3 ] eftersom de avger järn som kroppen tar upp. Järn finns naturligt i bland annat nötter, linser, paprika, ärter, bönor, tofu och spenat. Det finns även ämnen som hämmar upptaget av järn. Till dessa hör exempelvis komjölk på grund av högt kalciuminnehåll och sojaprotein , en ingrediens i många vegetariska köttalternativ.
Även fiberrikt bröd, de flesta kålsorter, kaffe, te, andra kalciumrika livsmedel, ägg och kakao hämmar järnupptaget. Traditionellt har järnbrist behandlats med järntabletter med en vanlig rekommendation på 1—3 tabletter dagligen. Nackdelen med järn i tablettform är att endast en liten del av järnet tas upp av kroppen. Det tar lång tid att bygga upp sina järnförråd med tabletter, omkring 6 månader.
Mikroinkapsuleringen gör att järnsackaroset inte påverkas av föda, och att järnet frigörs först i tarmen där det omvandlas och tas upp.
Bedömning och behandling av järnbrist hos hjärtsviktspatienter
Det tredje alternativet är att fylla sina järndepåer med hjälp av intravenöst järn, vilket är det effektivaste och snabbaste sättet att återställa sina järndepåer. Intravenöst järn ges i vätskeform rakt in i blodbanan med spruta. Man kan då återställa svår järnbrist inom 15 minuter.