Håkan järvå scientologi
När Håkan Järvå lämnade scientologerna var det som att hamna i en mörk skog.
“Kanske betalar jag av en skuld”
I dag är han psykolog och hjälper andra att hitta vägen tillbaka. D et är tidigt tal och Håkan Järvå har hastigt kallats till scientologikyrkans Europahögkvarter i Köpenhamn. Han förstår att det är allvar. Håkan möts av människor i uniform, samtliga är missionärer från USA, och han inser omedelbart att det gäller att skärpa sig och göra som man blir tillsagd. Ena timmen tvingas han.
Nästa timme kommenderas han att jobba hårt med renoveringsarbete. När arbetet inte längre räcker till ägnar han sig åt meningslösa sysslor — som att doppa papper i en hink med kallt vatten för att sedan krama ur vattnet.
“Kanske betalar jag av en skuld”
Med jämna mellanrum kallas han in till ett rum fyllt av missionärer och utsätts för förhör. Missionärerna skriker och kastar stolar — allt för att skrämmas. Jag är ett lätt offer. Efter bara en timme tycker jag att de har rätt — jag är en usel människa. Med rätt metoder kan man snabbt bryta ned en människa. Håkan och hans dåvarande hust-ru hade varit med i den religiösa sekten Scientologikyrkan i över ett decennium när de plötsligt tvingades bort.
Det var inte frivilligt, paret trodde fortfarande på idéerna och fortsatte att vara rörelsen trogen i flera år. Men någon måste offras för all dålig uppmärksamhet som drabbat scientologerna. I princip var det bara att gå in och hämta pengar.
Håkan Järvå
Det här utnyttjade rörelsen och vi satte i system att låna pengar. Att vara med i scientologerna är dyrt och vi behövde pengar för att betala kyrkans kurser och terapi. Vi var ett gäng som gick i borgen för varandra. Vi intalade oss att när vi hade gått de där kurserna och fått terapin skulle vi få sådana superkrafter att lånen inte skulle vara något problem, men så blev det förstås inte.
När vi skulle börja betala av lånen fanns inga pengar. Till slut inleddes en förundersökning av en åklagare. Det skrevs om det här i tidningarna och all dålig pr ledde till att rörelsen skickade missionärer från USA som skulle hantera krisen. Scientologerna behövde markera och det ledde till att min exfru blev utesluten, hon ansågs vara en av dem som varit drivande i lånekarusellen.
Plötsligt var Håkan och hans familj borta från den innersta kretsen. De började bygga upp ett nytt liv utanför rörelsen, med nya vänner och bekanta, människor som inte hade något med scientologerna att göra. Håkan började intressera sig för internet, som på den tiden var nytt. Han sökte information om scientologerna och hängde allt oftare på nätforumet alt.
Sakteliga började kritikernas argument gnaga i Håkan. Först utan att han lade märke till det. Vanligtvis brukade han avfärda all kritik och han hade byggt upp ett försvar för varje påstående. Men en dag — Håkan beskriver det som »en blixt från en klar himmel« — rasade försvaret. Han insåg att kritikerna hade rätt. Det är nästan som att vakna upp ur en psykos.
Jag befann mig i en stor, mörk skog utan någon som helst aning om var jag skulle ta vägen.