Vad hände i kroatien 1950
Vad var det som egentligen hände tiden innan det första Jugoslavienkriget bröt ut i Slovenien ?
På den här sidan kan du läsa om tiden innan kriget. När jag växte upp under och talen talades det aldrig om Jugoslaviens olika nationaliteter. Mina föräldrar var kommunister, vi kallade oss för jugoslaver och vi såg upp till Tito. Vi gick aldrig i kyrkan och det gjorde inte så många andra heller. Visst såg jag att flera av våra vänner ibland hade andra traditioner än vi, men det var bara positivt.
Allt förändrades Plötsligt blev nationalitet avgörande för vilka vi kunde umgås med.
Århundranden bäddade för Jugoslavienkriget
Eftersom mamma var kroat och pappa serb kunde jag inte välja identitet. Jag är ateist, mitt namn är serbiskt och jag har gått i en katolsk kroatisk skola. Idag, , ser jag mig främst som bosnier. För att förstå det måste man gå några år tillbaka i tiden. Den 4 maj dog Jugoslaviens president, den då snart årige Jozip Broz Tito. Hans begravning blev historiskt sett unik i sitt slag: länder i både öst och väst var representerade och inte mindre än 47 utrikesministrar, 31 presidenter, sex prinsar och fyra kungar hade slutit upp.
Den stora internationella uppmärksamheten kring Titos död hade sina orsaker. Med tanke på den politiska situationen, där socialismen utgjorde ett allt svagare sammanhållande kitt och där nationalismen åter började vinna mark, föreföll risken överhängande att krig skulle bryta ut efter hans död. Det dröjde ytterligare elva år innan de inre stridigheterna ledde till krig.
När det väl hände hade Jugoslaviens ekonomi kollapsat och de rika republikerna i norr ville inte längre, som man såg det, försörja de fattigare provinserna i södra Jugoslavien. De nationalistiska slitningarna och de kommunistiska regimernas sönderfall i hela Östeuropa under sent tal och tidigt tal hade drivit på händelseutvecklingen i Jugoslavien.
Långt ifrån alla i Jugoslavien stödde de nationalistiska partierna. Men när konflikterna bröt ut, en efter en, stod striderna mellan olika grupper eller nationaliteter — utan hänsyn till andra politiska skiljelinjer. På förhållandevis kort tid förändrades hela den politiska scenen dramatiskt. Nationella slitningar inom landet blev alltmer påtagliga, vilket inte minst märktes i den politiska retoriken.
Eftersom nationalitetskänslan bland de grupper som levde i Jugoslavien till stor del bottnade i religiös tillhörighet, blev religionen en av de viktigaste identifikationsgrunderna, trots att Jugoslavien vid den här tiden var relativt sekulariserat.
Kroatien – Modern historia
I den här situationen blev det allt vanligare att politiker började använda historiska jämförelser och argument hämtade från den egna nationella gruppens historieberättelser. Politiker — ofta före detta medlemmar i det kommunistiska partiet — kunde nu spela ut det nationalistiska kortet med stor framgång. Men vilka känslor spelade de egentligen på och vad var det för erfarenheter och föreställningar som människorna hade med sig som gjorde att de så snabbt tog till sig andemeningen i den politiska retoriken?
Alija Izetbegović, senare president i Bosnien-Hercegovina, dömdes år till fjorton års fängelse av den kommunistiska regimen i Jugoslavien. Brottet var att han skrivit två böcker om islam som ansågs kontrarevolutionära och regimkritiska. Från serbiskt håll användes rättegången för att påvisa muslimsk fanatism bland Bosnien-Hercegovinamuslimerna. År frigavs han efter påtryckningar från människorättsorganisationer.
I juni , på årsdagen av slaget mellan en kristen koalitionsarmé och den ottomanska armén vid Kosovo Polje, höll den serbiske kommunistledaren, Slobodan Miloševič, ett tal inför omkring en miljon människor på den plats där slaget ägt rum år Konflikter mellan kosovoalbaner och serber i området var anledningen till den stora uppslutningen.
Jugoslavien – En bakgrund
Talet handlade om serbernas kamp och ödesdigra nederlag mot turkarna. För många serber var det en välkänd historia som väckte starka känslor av utsatthet, nationell stolthet och revanschbegär. Talet slog an de nationalistiska strängarna hos den serbiska befolkningen både i Kosovo och i övriga Jugoslavien, samtidigt som det skapade oro hos de andra grupperna i Jugoslavien.