Har man bett om ursäkt för behandlingen av suffragettes
Sweden marks 100 years of women's voting rights
Suffragetter i arbete runt ett köksbord, Christabel Pankhurst till vänster på bilden och hennes mamma Emmeline i mitten. I dagligt tal kom de att kallas suffragetterna. På scenen hade liberalen sir Edward Grey, som väntades bli minister efter det kommande valet, hållit ett långt tal. När det var dags för frågestund ställde sig de två unga kvinnorna upp. Den ena, Christabel Pankhurst, vecklade ut en banderoll med de koncisa orden "Votes for Women".
Annie Kenney, som stod intill henne, ropade ut en enkel fråga: "Om ni vinner valet, kommer det liberala partiet då arbeta för att ge kvinnor rösträtt? Det hela ägde rum en fredagskväll, den 13 oktober , i en vacker mötessal i Manchester. I mer än 50 år hade en allt mer talrik rörelse för kvinnlig rösträtt vuxit fram och sedan länge fått ett visst politiskt stöd.
Men det verkade hela tiden finnas mer angelägna frågor för de manliga politikerna att driva; alla förslag om att ge utökade politiska rättigheter åt kvinnor hade fastnat i någon av det brittiska parlamentets kammare. Att de två kvinnorna därför ställde denna fråga förvånade egentligen ingen. Sir Edward Greys avmätta reaktion var även den fullständigt typisk. Det oerhörda var vad som skedde sedan.
De två kvinnorna gav sig nämligen inte.
De ropade på nytt: "Frågan! Svara på frågan! Trots att de blev tillsagda satte de sig inte ner, inte förrän männen i bänkraderna intill gav sig på dem med våld. I tumultet revs kvinnornas händer blodiga, och efter en stund fördes de ut på gatan av civilklädda poliser. En av dem, inspektör Watson, förklarade att han inte tänkte anmäla dem. De var fria att gå sin väg, bara de lovade att sluta bråka och börja "uppföra sig som damer".
Men Christabel Pankhurst tänkte inte ge sig. Mycket tyder på att hon hade gått hemifrån denna kväll med en enda tydlig målsättning - att sättas i fängelse för sina åsikter.
Historisk ursäkt från USA:s president till urfolk
Ställd inför en jourdomstol. Men detta hade hon gjort enbart för att hon som kvinna saknade rösträtt, förklarade hon, och därmed inte hade möjlighet att föra fram sina åsikter på laglig väg. Domaren avbröt henne innan hon talat färdigt. Både Christabel Pankhurst och Annie Kenney dömdes till sju dagars fängelse. Händelsen väckte en enorm uppmärksamhet. Att två väluppfostrade, välutbildade kvinnor från den övre medelklassen hamnade i bråk med polisen och slängdes i fängelse sågs som något skandalöst.
De två förklarades vara utsatta för ett brutalt övergrepp av statsmakten. I ett slag var de förvandlade till hjältar och martyrer.
Ten Hag om Garnachos diss: ”Han har bett om ursäkt”
Den militanta kvinnliga rösträttsrörelsen, de så kallade suffragetterna, var född. Under de kommande åren blev deras kamp allt intensivare. Demonstrationer och uppvaktningar av politiker pågick ständigt, ofta i konkurrens men ibland tillsammans med företrädare för de mer försiktiga grupper som också kämpade för kvinnors rätt att fritt ta del av det politiska livet.
Men inom själva suffragettrörelsen hårdnade atmosfären allt mer, i takt med att genombrottet dröjde. Christabel Pankhurst fortsatte att vara en ledarfigur tillsammans med sin mor Emmeline. Kring dem uppstod en sektliknande mentalitet, och snart var många av medlemmarna beredda att ta till metoder som idag skulle stämplas som terrorism.