Förman könsneutral
Könsneutrala personliga pronomen syftar på personbetecknande pronomen som inte innehåller information om semantiskt kön sexus. För svenska handlar det vanligen om pronomen som används som alternativ när referentens kön är okänt, men många språk har enbart könsneutrala pronomen. Med personliga pronomen menas egentligen den kategori pronomen som uppvisar grammatisk person.
Könsneutralt språk – Wikipedia
Svenska och andra germanska språk använder normalt sexusmärkta pronomen i tredje person, i svenskan han och hon. Detta kan jämföras med till exempel de finsk-ugriska språken finska , samiska , estniska och ungerska , som saknar könsbestämning i sina pronomen. När man inte vill eller inte kan ange kön kan man i svenskan använda olika former av omskrivningar eller låta ett pronomen — historiskt sett oftast han — få en konventionellt utvidgad betydelse.
Pronomen som en och man har i större utsträckning börjat användas, i synnerhet i talspråkspräglade texter.
Språktipset – Snöperson och andra könsneutrala yrkesbeteckningar
Hen har föreslagits som könsneutralt alternativ och vunnit viss spridning, men har även börjat användas för att referera till personer som varken vill bli kallade han eller hon. Sedan är ordet med i Svenska Akademiens ordlista. I en del språk är vissa av pronomenen könsbestämda, i de fall där pronomenet syftar på en person. Det förekommer åtminstone i orden för du, han eller hon, ni och de.
Åter andra språk saknar helt koppling till referentens kön i alla sina pronomen. Hebreiska har könsbestämda pronomen i både andra och tredje person singular. Ordet du översätts alltså olika beroende på om man tilltalar en man eller en kvinna. Även andra och tredje person plural har könade pronomen i hebreiska. De germanska språken har könsbestämda pronomen åtminstone i tredje person.
Isländskan använder könsbestämda pronomen inte bara om levande varelser utan också om saker och ting, femininum och maskulinum , och i vissa fall även neutrum för icke-levande. Engelska har könade tredjepersonspronomen precis som i svenska, och det finns ett antal förslag på könsneutrala pronomen som komplement. Att använda they i singular har fått viss spridning på senare tid tal , och förekommer dessutom i äldre texter.
När man i svenskan använder ett personligt pronomen för att omtala en individ i tredje person används det könsbestämda hon och han , med objektsformerna henne och honom , och i vissa fall den särskilt om djur men även abstrakta personer. Om det finns ett behov av att benämna någon i ett sammanhang där personens kön är okänt eller ovidkommande, uppstår ett problem som det finns flera olika lösningar på.
Den som vill uttrycka sig könsneutralt kan till exempel samordna bägge varianterna med och respektive eller , eller använda det mer neutrala demonstrativa pronomenet denne :. I lagtexter som i exemplet ovan används ofta denne som könsneutralt pronomen, men en invändning mot detta är att denne trots allt är maskulinum, med femininumformen denna.
Andra sätt att lösa problemet är att till exempel skriva om till en pluralkonstruktion och använda det könsneutrala de och dem : "Om jakträttshavarna eller den som företräder dem [ En lösning som är relativt förankrad i talspråket är att använda den , och detta är en lösning som också tycks vinna större insteg i skriftspråket [ 2 ] :.
Könsneutralitet och nya termer i nya Slaf
Också adjektivet vederbörande [ 4 ] kan i vissa sammanhang användas om en person vars könstillhörighet är okänd. En tänkbar lösning på problemet med könsneutrala pronomen är att uppfinna eller låna in ett nytt pronomen. Under talet har ett sådant pronomen vunnit viss spridning i svenskan: hen. Ordet hen har sannolikt inspirerats från finskans hän.
Könsneutralitet och nya termer i nya Slaf - Språkbruk
Bortsett från de praktiska problemen med att införa ett nytt pronomen i ett så stabilt språk som svenska, är det inte självklart att ordets föreslagna objekts- och genitivformer henom respektive hens upplevs som könsneutrala med tanke på att de ligger mycket närmare honom och hans än henne och hennes. Pronomenet hen finns med i Nationalencyklopedin sedan , [ 6 ] och i Svenska akademiens ordlista sedan Även h-n, h?
En skribent kan också komma från syftningsproblemet om denne lyckas formulera om meningen så att pronomenet försvinner:. I svenskan förekommer orden man och en som indefinit pronomen , [ 8 ] [ 9 ] pronomen med vag syftning, om en obestämd person [ 9 ] eller personer, ibland talaren själv.
Exempel på detta är meningar som " man kan nog säga att detta är en mycket vacker plats", " man har från regeringens sida inte velat kommentera händelsen", eller " en har väl läst ett och annat om det där". Svenska akademien beskriver denna användning av "en" som vardaglig eller provinsiell. Pronomenet "man" är inte i sin betydelse könsbestämt.